måndag 18 december 2017

Shabe Yalda, Årets längsta natt! Winter Solstice!

Här är min tolkning av speciell nöt- och torkade fruktblandning för Shabe Yalda. Frukt mm kommer att inhandlas dagen före!
Here is my interpretation of special nut and dried fruit blend for Shabe Yalda. Fruits etc. will be purchased the day before!



SMHI skriver: ” Vi har lärt oss att årets längsta natt är den mellan den 21 och 22 december, men i år är det i stora delar av Sverige i stället natten mellan den 20 och 21 december. Detta är något som inte skett sedan år 1896. I år inträffar vintersolståndet klockan 11.44 den 21 december.”

Iranier runt om i världen firar just årets längsta natt, ett firande som har anor som går flera tusen år tillbaka, firandet har sitt ursprung i Zoroastrianism en urgammal religion i det gamla perserriket. Då som nu firade man Mithras födelse (ljusets gudinna). Ordet Yalda betyder födelse och importerades till persiska språket från syrisktalande kristna.
Firandet är så djupt rotat hos iranska folket att,inte ens islams intåg till Iran har kunnat ändra på det.

I de flesta hem firar man det tillsammans med familjen och vänner och grannar. Man besöker varandra, äter melon och speciell sorts nötblandning. Om arbetet tillåter stannar man uppe hela natten, för att se solen födas på nytt den 21 december.  Gamla perser var övertygade att onda krafterna var starkast just under årets längsta natt, därför samlades man för att vaka över det onda tillsammans!

Nötblandningen består av sju olika sorters torkade frukt och saltade och rostade nötter såsom pistascher, mandel, pumpakärnor mm. Säsongens frukt serveras också i form av granatäpplen, apelsiner, äpplen och olika sorters vindruvor. Vattenmelon serveras också eftersom man var och är fortsatt helt övertygade om att vattenmeloner säkerställer deras hälsa under varma sommarmånaderna och skyddar dem mot sjukdomar som framkallas av bland annat värmen! 

Firandet varierar bland Irans olika etniska grupper som har lagt till egna traditioner men det man har gemensamt är att man samlas och äter. Min far sa en gång att oavsett om vi sörjer eller firar är ätandet en oskiljaktig del av vår kultur.
Nu är det köer till affärer (i Sverige) där man säljer alla de saker som iranier behöver för firandet, det gäller att planera det hela i god tid. Själv köper jag russin och nötter i god tid, oftast har jag en rejäl bank i frysen. Köper jag russin tvättar jag det först ordentligt i vatten, sedan låter jag det torka en dag eller två innan jag blandar det med andra nötter. Ni anar inte hur ”smutsigt” och oljig russinen är som man köper, oavsett märke.
Att recitera dikter tillhör också det iranska kulturarvet, i vårt hem hade vi en lek där både barn och vuxna kunde delta i. Man läser en vers och nästa person ska läsa en vers som börjar på bokstaven som föregående versen slutar på. Det innebar att även om vi barn inte var läskunniga så hade vi lärt oss dikterna utantill, ibland fick vi hjälp av de vuxna som viskade verser till oss – på så sätt kunde t ex jag som barn recitera dikter utan hinder!
Under årets längsta natt tas Hafez diktbok fram (Divan-e Hafez), den äldste i familjen håller i boken och olika familjemedlemmar önskade sig något i tysthet (en i taget), sedan bad den äldste i familjen för Hafez själ och öppnade slumpmässigt en sida i diktboken. Han läste upp dikten och tolkade det för den som inte förstod och kunde avslöja händelser i vår framtid. Egentligen var detta mindre spådom och mera örongodis!

Exempel från regionala traditioner: i Khorasan finns det en tro på att den som äter morötter, päron, granatäpplen och gröna oliver kommer att skyddas mot skadliga bett från insekter, speciellt skorpioner. Att äta vitlök på den här natten skyddar mot smärtor i lederna. Att placera sin mun i närheten av en åsnas öra och viska i örat botar alla sjukdomar (Šakūrzāda, s. 227).

En annan vanlig praxis under årets längsta natt berör unga förlovade män. Dessa skickar en tallrik som innehåller sju olika sorters torkade frukt och/eller en del olika gåvor till sina fästmör på den här natten. I vissa regioner rreturnerar flickan och hennes familj favören genom att skicka gåvor tillbaka till den unga mannen (Enjavī, II, s. 154; Šakūrzāda, s. 228).

Jag är helt säker på att Shabe Yalda har kopplingar till julfirandet. Det får jag forska i och återkomma till nästa år!

Grattis till alla er som firar årets längsta natt (Shabe Yalda)!  






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar