Är väl medveten om att man ska passa sig för att
generalisera men det finns vissa saker som jag vågar påstå de flesta som är
födda i Iran undviker att äta. Andra generationens iranier som bor i Sverige
eller andra länder har säkert lärt sig att äta vissa ”trendiga” maträtter.
Glömmer aldrig när jag kom till Sverige och Fjällbacka sommaren 1966. Min svåger som var präst skulle viga ett brudpar och jag fick följa med. Det var otroligt varm och härlig sommar och själva vigseln ägde rum i kyrkan som ligger på en ”kulle” med utsikt över en stor del av Fjällbacka. Festen ägde rum på stadshotellet. Det var inte alls lika stort som iranska bröllop – det var kanske 50 – 60 personer. Jag var verkligen förväntansfull inför maten och var ganska hungrig. Väl till bords kom förrätten. Det var några konstiga saker som fanns på tallriken, vid första anblicken såg allt otroligt oaptitligt ut för en tonåring som jag var vid den tidpunkten. Det doftade inläggning, så långt var jag med, men färgen eller snarare brist på färg som jag upplevde det lämnade mycket att önska! Det var grått – rätt och slätt!
Glömmer aldrig när jag kom till Sverige och Fjällbacka sommaren 1966. Min svåger som var präst skulle viga ett brudpar och jag fick följa med. Det var otroligt varm och härlig sommar och själva vigseln ägde rum i kyrkan som ligger på en ”kulle” med utsikt över en stor del av Fjällbacka. Festen ägde rum på stadshotellet. Det var inte alls lika stort som iranska bröllop – det var kanske 50 – 60 personer. Jag var verkligen förväntansfull inför maten och var ganska hungrig. Väl till bords kom förrätten. Det var några konstiga saker som fanns på tallriken, vid första anblicken såg allt otroligt oaptitligt ut för en tonåring som jag var vid den tidpunkten. Det doftade inläggning, så långt var jag med, men färgen eller snarare brist på färg som jag upplevde det lämnade mycket att önska! Det var grått – rätt och slätt!
Artig som jag var försökte jag skärpa till mig speciellt
eftersom jag då och då fick stränga blickar från min kära syster Payande,
precis som om hon kunde läsa mina tankar. Nåväl – det var dags att börja äta.
Jag iakttog hur andra gjorde med förrätten. De tog lite av flera olika
komponenter på gaffeln och stoppade i munnen, jag gjorde på samma sätt. Men när
jag började tugga blev jag kräkfärdig! Tog fram servetten och så diskret som
möjligt spottade jag ut hela härligheten i servetten som jag sedan försökte
dölja i knät. Det var verkligen en fruktansvärd upplevelse! Min syster såg det där och viskade att jag
nog var tvungen att ta flera tuggor. Ni anar inte hur förskräckt jag var – bara
tanken på att ta ytterligare en tugga på den där gråa saken gjorde mig ännu mer
illamående. Min syster och jag var exotiska inslaget på bröllopet vilket
innebar att vi hade ”ögonen på oss”, förstelnad av skräck försökte jag komma på
ett sätt att klara av situationen. Vad var det för förrätt undrar ni, jo det
var inlagd sill som serverades med potatis, gräddfil och gräslök. Kulinarisk
upplevelse för de flesta svenskar – men för mig var det rena fasan. Minutiöst delade
jag sillbitarna i så små bitar som möjligt, tog en bit i taget på gaffeln, tog
ett djupt andetag, slutade andas sedan medan jag stoppade sillbiten i munnen
och svalde det direkt! Tog genast en bit potatis, gräslök och gräddfil för att
rensa munnen, sedan kunde jag andas ut. Det tog tid att bli klar med förrätten
- jag var helt utmattad efter upplevelsen. Nu såg jag fram emot att äta
varmrätten. Det enda jag minns var att det var en köttbit som var medium rare. Åt
kanterna som var ganska okay – delade sedan mittendelen i mindre bitar – stoppade
det i munnen och sedan så diskret som möjligt spottade ut det i servetten! Servetten
stoppade jag sedan i min handväska för att senare göra mig av med den. Sedan höll
man tal och slutligen tackade man för maten. I minglet efteråt pratades det om
hur gott maten var, det enda jag kunde klämma ur mig när jag blev tillfrågad om
maten var: interesting indeed!
Jag klarar inte av att äta sill än idag, men jag lägger in
det för min man som fullständigt älskar sill! Äter inte heller gravad lax eller
sushi. Numera vågar jag faktiskt tala om vad jag inte äter, det är mer
acceptabelt idag än det var på 60-talet. Postade en artikel om en man som hade
ätit för mycket sushi och hade fått stor mängd mask i hela kroppen (Dukan läsa artikeln här) – Min nevö som är gift med en japanska var snabb på
att ge mig mer information om detta.
”Jag har lärt mig den hårda vägen när det gäller sushi: Man
måste frysa den råa fisken för en viss tid och temperatur för att döda maskar,
därmed endast sushi-kvalitetsfisk som garanteras varit fryst under en viss tid och
temperatur bör ätas rå. Vissa människor tar genvägar och vill inte betala mer
för sushi graderad fisk, dessa kommer antingen att köpa fisk från en marknad där
fisken inte är frusen eller få den från en tvivelaktig leverantör som säljer
fisken som sushigraderad fisk och tar högre pris när det inte är det! Det är
svårt att vara säker på att fisken har varit fryst tillräckligt länge och
tillräckligt kallt för att döda maskarna. Fisk som bor nära kusten, eller
delvis lever i floder - som lax - är särskilt utsatta för maskar. Försäkra dig
om att det alltid är sushi graderad fisk om du vill preparera sushi eller fråga
restaurangägaren om fisken innan du beställer det.
Det gäller också det nya, trendiga matberedningen
Souse-Vide, där man vakuumförpackar maten i en plastpåse och lägger in i ett
exakt temperaturstyrt vattenbad, testa inte detta med fisk, åtminstone icke-sushiklass.
Biologiska saker i fisken - mindre parasiter eller bakterier samt potentiella
bandmaskar - måste dödas antingen med långvarig frysning eller grundlig tillagning.”
Det är nog ingen risk att jag äter sushi eller andra typer
av rå fisk t ex gravad lax eller sill som jag hävdar med bestämdhet inte är bra
för kroppen.
Själv besökte jag en supertrendig fiskrestaurang med bra recensioner
i mitten på 80-talet , beställde lax som inte var tillräckligt lagad och blev
däckad över en vecka på hotellet. Det vill jag inte vara med om en gång till. Mina
söner säger att jag är långsint, det må så vara – men blir man dålig av en
maträtt förvandlas det till ett fasansfullt minne man inte vill vara med om en
gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar